Övriga cannabinoider – CBC, CBDV, CBT och fler

Introduktion till cannabinoidernas mångfald

Cannabisplantan producerar en häpnadsväckande mängd olika kemiska föreningar. Förutom de välkända CBD och THC har forskare identifierat över 100 olika cannabinoider, var och en med sin unika molekylstruktur. Denna botaniska komplexitet har fascinerat vetenskapen sedan 1960-talet.

De mindre kända cannabinoiderna förekommer oftast i betydligt lägre koncentrationer än CBD och THC. Många av dem upptäcktes först på 1970-talet men har länge förbisetts i forskningen till förmån för de dominerande föreningarna. På senare år har intresset för dessa "minor cannabinoids" ökat markant.

Denna guide ger en grundlig genomgång av några av de mest intressanta cannabinoiderna som inte täcks i våra andra artiklar. Vi fokuserar på CBC, CBDV, CBT, CBE och CBL – fem föreningar som representerar hampans kemiska mångfald.

CBC – Cannabikromen

CBC (cannabikromen) är en av de fyra stora cannabinoiderna som produceras av cannabisplantan. Den upptäcktes 1966, bara två år efter isoleringen av CBD, och har sedan dess varit föremål för kontinuerlig forskning.

Kemisk struktur

CBC har molekylformeln C₂₁H₃₀O₂ – samma som THC och CBD – vilket gör dem till strukturella isomerer. Det som skiljer CBC från sina isomerer är hur dessa atomer är arrangerade. CBC karakteriseras av en cyklisk eterstruktur som bildas genom ringslutning av olivetolsyrans alkylkedja.

Liksom andra cannabinoider bildas CBC från föräldern CBGA (cannabigerolsyra). Det specifika enzymet CBC-syntas katalyserar omvandlingen av CBGA till CBCA (cannabikromensyra), som sedan genomgår dekarboxylering till CBC.

Naturlig förekomst

CBC produceras av cannabisplantan i varierande mängder beroende på genetik och växtförhållanden. I industrihampa förekommer CBC typiskt i koncentrationer mellan 0,1% och 1%. Vissa hampasorter har förädlats för att producera högre CBC-halter, vilket möjliggör kommersiell extraktion.

Intressant nog tenderar CBC-halten att vara högre i yngre cannabisplantor. Under växtens mognad omvandlas en del CBC naturligt till cannabicyklol (CBL) genom ljusinducerad fotokemisk reaktion.

CBC i produkter

CBC finns tillgängligt i flera produktformat:

• Fullspektrumoljor som bevarar växtens naturliga CBC-innehåll
• CBC-isolat – renad CBC i kristallform
• CBC-berikade produkter med förhöjda halter
• Bredspektrumextrakt som inkluderar CBC tillsammans med andra cannabinoider

CBDV – Cannabidivarin

CBDV (cannabidivarin) är en propylanalog till CBD, vilket innebär att den har en kortare alkylkedja (tre kolatomer istället för fem). Denna till synes lilla strukturella skillnad ger upphov till en distinkt kemisk förening med egna karakteristika.

Kemisk struktur

CBDV har molekylformeln C₁₉H₂₆O₂, två kolatomer färre än CBD. Strukturellt är CBDV och CBD nästan identiska förutom längden på sidokedjan. Denna variation beror på att CBDV biosyntetiseras från en annan utgångsmolekyl – divarinic acid (DVGA) istället för olivetolic acid som används för CBD.

Hampasorternas genetik avgör vilka prekursormolekyler som dominerar i biosyntesen. Sorter med höga CBDV-halter tenderar att ha specifika genetiska varianter som favoriserar produktion av divarinic acid.

Naturlig förekomst

CBDV förekommer naturligt i cannabis, men koncentrationerna är generellt lägre än för CBD. Typiska halter i industrihampa ligger mellan 0,1% och 0,5%, även om vissa specialsorter kan producera högre nivåer.

Geografiskt ursprung verkar påverka CBDV-halterna. Landraces (ursprungliga hampasorter) från Asien och Afrika har visat sig innehålla relativt högre proportioner CBDV jämfört med moderna västliga sorter.

CBDV vs CBD

CBT – Cannabitriol

CBT (cannabitriol) är en hydroxylerad cannabinoid som innehåller tre hydroxylgrupper i sin struktur. Denna unika kemiska konfiguration ger CBT distinkta fysikaliska egenskaper jämfört med andra cannabinoider.

Kemisk struktur

CBT har molekylformeln C₂₁H₃₀O₄. De extra syreatomerna (jämfört med CBD:s C₂₁H₃₀O₂) kommer från hydroxylgrupperna. Det finns flera naturligt förekommande varianter av CBT, inklusive cis-CBT och trans-CBT, som skiljer sig i stereokemi.

Hydroxylgrupperna gör CBT mer polär än CBD och THC, vilket påverkar lösligheten och hur molekylen beter sig i olika lösningsmedel. Detta har praktisk betydelse vid extraktion och produktformulering.

Ursprung och bildning

CBT är en nedbrytningsprodukt som bildas naturligt i cannabisplantan. Det finns flera möjliga biosyntetiska vägar:

• Oxidation av THC under lagring och exponering för luft
• Enzymatisk hydroxylering av cannabinoidprekursorer
• Fotokemiska reaktioner under ljusexponering

CBT-halterna tenderar att vara högre i äldre cannabismaterial, vilket stödjer hypotesen att det delvis bildas som en nedbrytningsprodukt.

Naturlig förekomst

CBT förekommer i mycket låga koncentrationer i färsk cannabis, typiskt under 0,1%. Halterna kan öka under torkning, härdning och lagring. I åldrat cannabismaterial kan CBT-nivåerna vara något högre.

På grund av de låga naturliga halterna finns det begränsade mängder rena CBT-produkter på marknaden. CBT inkluderas dock som en komponent i fullspektrumextrakt.

CBE – Cannabielsoin

CBE (cannabielsoin) är en metabolit och nedbrytningsprodukt av CBD. Namnet kommer från den cykliska eterstruktur (elsoin) som karakteriserar molekylen. CBE upptäcktes som en del av forskningen på hur CBD transformeras under olika förhållanden.

Kemisk struktur

CBE har molekylformeln C₂₁H₃₀O₃ och bildas genom oxidativ cyklisering av CBD. Under denna process skapas en ny ring i molekylen genom bildning av en syre-brygga. Resultatet är en mer rigid struktur jämfört med den flexibla CBD-molekylen.

Det finns två isomerer av CBE – (±)-cis-CBE och (±)-trans-CBE – som skiljer sig i den relativa orienteringen av funktionella grupper. Båda isomererna förekommer naturligt.

Bildning och förekomst

CBE bildas primärt genom oxidation av CBD. Denna process kan ske:

• Naturligt i växten under mognad och åldrande
• Under torkning och härdning av skördat material
• Vid exponering för ljus och syre under lagring
• Under metabolismen av CBD i biologiska system

I färsk hampa är CBE-halterna mycket låga eller omätbara. De ökar gradvis i produkter som lagras över tid, särskilt under suboptimala förhållanden.

Praktisk betydelse

CBE har praktisk betydelse som indikator på CBD-nedbrytning. Höga CBE-halter i en CBD-produkt kan tyda på åldring eller felaktig lagring. Analytiska laboratorier testar ibland för CBE som en kvalitetsparameter.

CBL – Cannabicyklol

CBL (cannabicyklol) är en fotokemisk nedbrytningsprodukt som bildas när CBC exponeras för ljus. Namnet refererar till den cykliska struktur som skapas under omvandlingen. CBL var en av de första cannabinoiderna som identifierades kemiskt.

Kemisk struktur

CBL har molekylformeln C₂₁H₃₀O₂ – samma som CBC – men med en annorlunda ringstruktur. Under fotokemisk reaktion genomgår CBC en intramolekylär cyklisering där den öppna eterringen sluter sig till en tricyklisk struktur.

Denna strukturella förändring ger CBL mycket annorlunda fysikaliska egenskaper jämfört med CBC. CBL är mer stabilt mot vidare fotokemisk nedbrytning och representerar ofta slutpunkten i CBC:s degraderingsväg.

Bildning

CBL bildas nästan uteslutande genom ljusinducerad omvandling av CBC. Processen accelereras av:

• UV-ljus och starkt solljus
• Förhöjda temperaturer
• Syrenärvaro
• Långvarig lagring

I mörkt lagrad, färsk hampa är CBL-halterna negligerbara. Material som exponerats för ljus under torkning eller lagring kan innehålla mätbara CBL-nivåer.

CBL som kvalitetsindikator

Eftersom CBL bildas från CBC under ljusexponering kan CBL/CBC-kvoten användas som indikator på produkthistorik. En hög proportion CBL relativt CBC tyder på att produkten exponerats för ljus eller lagrats under lång tid.

Jämförelse av övriga cannabinoider

Fullspektrum och entourage-effekten

Mindre kända cannabinoider som CBC, CBDV och CBT ingår naturligt i fullspektrumextrakt från hampa. Begreppet "entourage-effekt" refererar till teorin att cannabinoider kan ha synergistiska interaktioner när de används tillsammans.

Denna hypotes, först föreslagen av israeliska forskare Raphael Mechoulam och Shimon Ben-Shabat 1998, har inspirerat utvecklingen av fullspektrumprodukter. Tanken är att ett extrakt som bevarar växtens naturliga kemiska profil kan vara mer fördelaktigt än isolerade enstaka cannabinoider.

Det bör noteras att entourage-effekten fortfarande är en hypotes som kräver mer vetenskaplig validering. Befintlig forskning har främst fokuserat på isolerade cannabinoider, och studier som specifikt testar interaktioner mellan minor cannabinoids är begränsade.

Extraktion och isolering

Att isolera minor cannabinoids i kommersiella mängder presenterar unika utmaningar:

• Låga utgångskoncentrationer: Med halter ofta under 1% krävs stora mängder växtmaterial för att extrahera meningsfulla kvantiteter.
• Kromatografisk separation: Många cannabinoider har liknande kemiska egenskaper, vilket gör separation tidskrävande och kostsamt.
• Stabilitetsproblem: Vissa cannabinoider (som CBC) är instabila och kan omvandlas under extraktionsprocessen.

Moderna extraktionsmetoder inkluderar superkritisk CO₂-extraktion, etanolextraktion och vakuumdestillation. Avancerad preparativ kromatografi används för att uppnå hög renhet.

Analytisk testning

Identifiering och kvantifiering av minor cannabinoids kräver sofistikerad analytisk utrustning:

• HPLC-UV/DAD: Standard för cannabinoidanalys. Kan särskilja de flesta cannabinoider baserat på retentionstid och UV-spektra.
• HPLC-MS: Ger ytterligare strukturell information genom masspektrometri. Användbar för att bekräfta identitet vid låga koncentrationer.
• GC-FID/MS: Gaskromatografi används för flyktiga analyser men dekarboxylerar syraformer.

Inte alla kommersiella laboratorier testar för minor cannabinoids. De som gör det behöver standarder (referensmaterial) för varje cannabinoid de analyserar, vilket kan vara svårt att få tag på för ovanligare föreningar.

Forskning och vetenskap

Den vetenskapliga forskningen på minor cannabinoids har intensifierats under 2000-talet. Här är några viktiga milstolpar:

• 1970-talet: Grundläggande kemisk karakterisering av CBC, CBL och CBT vid Hebrew University i Jerusalem.
• 1990-talet: Upptäckt av endocannabinoidsystemet ökar intresset för hur olika cannabinoider interagerar med receptorer.
• 2010-talet: CBDV blir föremål för prekliniska studier, särskilt relaterat till neurologiska tillstånd.
• 2020-talet: Ökat kommersiellt och akademiskt intresse för CBC och andra minor cannabinoids.

Forskningen är fortfarande i tidiga stadier för de flesta av dessa cannabinoider. Befintliga studier är oftast prekliniska (cellodlingar eller djurmodeller) snarare än kliniska studier på människor.

Laglig status

I Sverige och EU gäller följande för de cannabinoider som diskuteras i denna artikel:

• CBC: Ej narkotikaklassat. Lagligt i hampaprodukter.
• CBDV: Ej narkotikaklassat. Lagligt i hampaprodukter.
• CBT: Ej narkotikaklassat. Förekommer naturligt i hampa.
• CBE: Ej narkotikaklassat. Förekommer som metabolit av CBD.
• CBL: Ej narkotikaklassat. Förekommer naturligt i hampa.

Det är viktigt att produkter som innehåller dessa cannabinoider uppfyller alla relevanta krav för hampaprodukter, inklusive korrekt märkning och gällande THC-regler.

Framtida utveckling

Intresset för minor cannabinoids förväntas fortsätta växa. Flera trender formar utvecklingen:

• Förädling: Hampasorter med högre halter av specifika minor cannabinoids utvecklas genom selektiv förädling.
• Biosyntes: Mikrobiell produktion (jäst, bakterier) av cannabinoider kan möjliggöra skalbar tillverkning av ovanliga föreningar.
• Forskning: Ökade forskningsanslag till cannabinoidforskning driver nya upptäckter.
• Produktutveckling: Konsumentprodukter med specifika cannabinoidprofiler utvecklas för olika användningsområden.